Det finns ett ställe dit jag brukar gå

De fruktansvärda händelserna som skedde i Norge för två dagar sen då nästan hundra människor miste sina liv har berört många. Hela Norge är i chock och i stor sorg, och vi är många som lider med dem, även jag. Imorse grät jag när jag såg minnestunden för de som hade omkommit i dåden i Oslo och på Utøya. Jag brukar normalt sett inte gråta när det händer hemska saker i världen men det som hände i Norge känns så himla nära, det kunde lika väl ha hänt här i Sverige. Jag kan relatera till det på ett annat sätt än om det skulle ske på andra sidan jorden. Inte för att jag inte skulle känna med de som drabbas om det skulle ske någonstans långt bort men det är inte på samma sätt bara, ni förstår säkert vad jag menar.

Jag tog en stillsam promenad nu ikväll, jag kände att jag behövde det för att kunna få en chans att ta in allt som har hänt de senaste dagarna. Det är så mycket som far runt i mitt huvud, frågor, funderingar, tankar. Det känns i hela kroppen, det är många olika känslor som kommer och går hela tiden. Ilska, vrede, sorg, lite glädje, frustration, hat, kärlek och ibland likgiltighet. Jag tror på att allt ont alltid för med sig något gott och jag tror inte att det är annorlunda den här gången. Det norska folket och vi andra som känner med dem kommer att gå stärkta ur det här, en del säger att det här har förenat folket, vi står enade tillsammans. En tjej som blev intervjuad i samband med terrordådet på Utøya sa så här: "Om en man kan visa så mycket hat, tänk vad mycket kärlek vi kan visa tillsammans" och jag kunde inte ha sagt det bättre själv, det är så sant. Jag vet hur jag ska tackla det här - med kärlek.

Fem minuter tar det för mig att komma hit, jag bor väldigt
nära ett friluftsområde med en sjö, skog och stigar.

Det är så himla fint att gå längs sjön, det ger mig sinnesro.

Precis invid sjön finns det ett berg som jag brukar gå till
Där brukar jag sitta och titta ut över vattnet, låta tankarna
skingras och känna doften från sjön och från skogen.

När jag hade suttit på berget och blickat ut över sjön
och fått chans att skingra tankarna och bearbeta alla
intryck så kändes det lite bättre. Jag kände att jag
fått den styrka som jag så väl behöver. Nu ser jag allt
lite klarare och det känns lite lättare att andas. Nu
är jag redo att ta nya tag.