Efter att legat inne på psyk i helgen så är jag nu hemma igen. Jag och min läkare lade upp en ny plan, att jag kommer att vara inskriven på avdelningen som natt-patient vilket innebär att jag kommer att sova på avdelningen men vara hemma på dagarna. Det känns som en bra plan eftersom det är kvällar och nätter som är jobbigast för mig.
Igår träffade jag Astrid som är en av psykologerna som är kopplade till avdelningen. Det var hon som genomförde personlighetsutredningen med mig som blev klar för någon vecka sedan då jag också fick en ny diagnos, Borderline.
Den primära behandlingen för personer med Borderline är DBT (dialektisk beteendeterapi) det är en evidensbaserad behandling som verkar effektivt om man t.ex har Bordeline. Jag väntar fortfarande på att få komma igång med DBT:n, det tar jävligt lång tid har jag märkt innan man kan få påbörja behandlingen tyvärr...
Jag googlade på "DBT-behandling" idag och hittade en hemsida där det stod vad DBT är och vad det innebär osv. Så här står det:
Dialektisk beteendeterapi - DBT
Dialektisk beteendeterapi, DBT är utvecklad för självmordsnära och destruktiva personer med Borderline/Emotionellt instabil personlighetsstörning, IPS. Terapin går ut på att hjälpa patienten att hitta en balans mellan sitt inre och den yttre omgivningen. Den handlar också om att lära sig acceptera verkligheten och sig själv så som man är och samtidigt arbeta för nödvändiga förändringar mot målet att kunna leva meningsfullt.
Under 80-talet fann professor Marsha Linehan, vid universtitetet i Seattle USA, i sin kliniska verksamhet att sedvanlig kognitiv beteendeterapi inte alls fungerade för självmordsnära och självdestruktiva kvinnor med Borderline, BPS, eller Emotionellt instabil personlighetsstörning, IPS, som det också kallas. Därför utvecklade hon tillsammans med sina kollegor den Dialektiska beteendeterapin, DBT.
Utvecklingen skedde bland annat utifrån ett dialektiskt synsätt om livet - polaritet, samhörighet och ständig förändring. DBT har visat sig kunna hjälpa patienterna ur självdestruktivitet, förkorta vårdtider, förhindra slutenvård och förebygga ett kroniskt sjukdomsförlopp.
DBT bedrivs idag både inom sluten- och öppenvård, och används även för andra patientgrupper, än självskadande och självmordsnära kvinnor med IPS. Exempelvis för patienter med följande problematik:
• män med IPS-diagnos
• morfinmissbruk
• allvarlig ätstörning av bulimisk karaktär
• aggressions- och misshandelsproblematik
• ungdomar med missbruk och självskadande beteenden
• posttraumatisk stressreaktion
• åldersdepression med suicidala inslag.
Vad är DBT?
DBT kan beskrivas som ett högorganiserat ”hjälpmedel” för patienter i kaos och desperation. Vårdgivare blir starkt påverkade och känner sig ofta hjälplösa i försöken att hjälpa dessa patienter. Metoden är unik på det sättet att den värnar om terapeutens motivation och ”överlevnad” lika mycket som patientens.
DBT betraktas som en teambehandling där varje teammedlem ansvarar för teamets samtliga patienter. Stödet i teamet är avgörande för behandlingarnas resultat.
Det centrala och övergripande i terapin är att hjälpa patienten att hitta en balans i sitt inre och gentemot den yttre omgivningen. Man lär patienten att acceptera verkligheten och sig själv så som hon är och samtidigt arbeta för nödvändiga förändringar mot målet att kunna leva meningsfullt.
Arbetet fokuseras på att identifiera olika dialektiska livsdilemman och att sedan skapa en syntes av de till synes oförenliga företeelserna, exempelvis att kunna omfatta motstridiga önskningar om att vilja leva och vilja dö, att samtidigt älskaoch avsky någon, att samtidigt vara både beroende och självständig, stark och svag eller att ha både dåliga och goda sidor.
DBT är också inriktad på att lära patienten att identifiera, stå ut med och hantera känslosvängningar och impulser för att kunna minimera sitt självskadebeteende. Man fokuserar också starkt på att förmå patienten att stanna kvar i terapin även vid motgångar och att lära henne/honom färdigheter i att hantera konfliktfyllda interpersonella relationer.
Hur går det till?
Behandlingens teoretiska kärna är inlärningsteori och kognitiv teori och metoden är en kognitiv beteendeterapi som anpassats för vissa patientgrupper.
Nya inslag ingår i DBT i form av träning i medveten närvaro och acceptans. Österländsk filosofi möter på så sätt västerländsk psykoterapi i denna behandlingsmodell.
DBT är som de flest andra moderna psykoterapier principstyrd, men arbetet görs i en strukturerad form som tydligt definierar vad som ska ingå i behandlingen.
DBT bedrivs i sex kanaler:
• individualterapi
• färdighetsträning i grupp
• det dialektiska teamet
• utökad telefontillgänglighet för krishjälp.
• patienten som samordnare
• anhörigutbildning
Färdighetsträning i grupp – att ge livskunskap
I färdighetsträningen som har skolkaraktär, arbetar man sig igenom ett pedagogiskt material indelat i fem avsnitt:
1) medveten närvaro – att styra sitt inre,
2) att reglera känslor
3) att skapa och bevara goda relationer,
4) att stå ut i kris samt
5) att bekräfta sig själv och andra – om validering.
Färdighetsträningen är i första hand psykopedagogisk och inte psykoterapeutisk – man diskuterar, övar och rollspelar utifrån ett skrivet material. Varje avsnitt tar cirka 8 veckor att arbeta igenom.
Varje patient måste, som synes, förbinda sig till en ganska krävande och aktiv insats med olika terapiinslag varje vecka och en stor mängd hemuppgifter. Av detta skäl inleds inte en DBT-behandling utan att patienten har fått full information om vad som väntar henne/honom och fått möjlighet att själv aktivt välja denna terapiform.
Struktur och faser i DBT
DBT inleds med en orienterings- och kontraktsfas som mynnar ut i ett kontrakt om att påbörja terapin om båda parter och teamet är överens om detta. Arbetet i terapin följer sedan olika faser där varje fas definierar vilka mål som ska prioriteras:
• Prefas: Orientering, överenskommelse, allians och kontrakt.
• Fas 1: Stabilitet och säkerhet. Att minska/ få bort självskador, suicidala tankar och suicidala handlingar. Att öka färdigheter i medveten närvaro, att reglera känslor, skapa och bevara goda relationer samt att stå ut i kris.
• Fas 2: Att blicka bakåt – Att förstå sig själv utifrån sin historia. Att bearbeta och kunna leva med trauman och sorg. Att kunna använda nya färdigheter i många olika vardagliga situationer – s k generalisering
• Fas 3: Att blicka framåt och uppnå personliga mål – sysselsättning, boende, relationer, intressen, drömmar, visioner etc.
• Fas 4: Att leva i medveten närvaro, varaktig livsvilja, motivation och engagemang i sitt eget liv.
