Arjeplog, fast på svenska

Annika Norlin spelade på KnappKarlsson igår. Det var en akustisk solospelning som ägde rum i ett gammalt båthus med knarrande trägolv precis nere vid vattnet en ljummen kväll i juli. Hela kvällen var magisk, den var magisk på ett alldeles speciellt sätt. Det var så mycket mer, så mycket, ja du vet. Jens Lekman var där, han spelade tillsammans med Annika. Vi visste inte det innan, att han skulle komma. Det var en hemlighet. En väldigt bra hemlighet, det var ju självaste Jens Lekman! Åh, vilken röst han har, vilka fina kläder han har, och vad fina de var tillsammans där på scen, Annika och Jens. Man måste ha varit där för att kunna förstå hur stort det var och hur det kändes. Detta var något utöver det vanliga, det var episkt. De spelade inte de vanliga låtarna. Vi fick höra Riot, vi fick höra en översatt Jens Lekman-låt på svenska. Vi fick höra Annika spela "Arjeplog" som hon hade översatt dagen innan från engelska till svenska. Vi var de första och kanske de enda som fått höra den live.

Annika Norlin

Jens Lekman

                                       

Efteråt hittade vi Annika bakom scenen. Jag lade min hand på hennes axel och sa hej. Vi gav henne en massa beröm, hon blev generad. Jag fick svar på min fråga som jag grämt mig över i en evighet. Annika fick skriva autografer åt oss, på en biljett och på ett gips. Hon öppnade paketet som hon hade fått i slutet av spelningen. Vi övertalade henne att öppna det, där och då bakom scenen. Hon öppnade paketet, såg att det var hennes favoritgodis. Hon tyckte det var great, tittade upp och log. Jag tyckte också att det var great. Sen var hon tvungen att gå, de andra gick till Jens Lekman, jag stod vid sidan av.

Jens signerade mitt gips, han var trevlig och glad. Han frågade vad som hade hänt, jag svarade. Han undrade om det gjorde ont, jag sa nej, han tittade lite förvånat tillbaka. Sen gick vi tillbaka dit vi kom ifrån. Vi gick på grusvägen sida vid sida och jag skrek ut min glädje. Du såg på mig och log. Just där och då var vi de lyckligaste människorna på jorden. Sen somnade vi, vaknade och var blöta. Det regnade och var jävligt. Vi slängde tältet i en soptunna och tog bussen hem. Vilket äventyr.

Jag råkade faktiskt av misstag få med mig ett av Annikas papper med översättningen av "Arjeplog" på. Texten är så himla fin att jag tycker att det vore typ olagligt att inte dela med mig av den. Så här är Arjeplog, fast på svenska, läs och njut!

Arjeplog (text: Annika Norlin)

Alla hinder vi bygger i vägen, min vän.

När vi skapar beslut som ska tas, min vän.

När det kunde vara så enkelt:

du och jag, och hus, och mat.

Dina rötter är fast här, bor djupt under jord.

Mina frågor får svar, fast aldrig med ord.

Jag begravde all ilska under snön, på verandan

Och den smälte, och jag förstod.

Och vinden i träden ba swoosch, swoosch

Och tågen förbi oss ba sch-du-dung, sch-du-dung

Och du och jag, vi ba kom, vi går ut och går

Och våra fötter i snön dom ba scho, scho

Och kören i hjärtat sjöng oh

Och osäkerheten från Stockholm

sa hej, jag finns inte alls

Natten lägger sig nu, min vän

Och vi fann ett sätt att sova, min vän

Utan att en arm kom i kläm

Mellan dig och mig, min vän

Bli inte rädd när de ser på dig nu

Rakt in i ögonen och ler mot dig nu

Ja, de fördömer dig, men det är allt

Och så är det bara, min vän

Och vinden i träden ba schoo, schoo

Och tågen förbi oss ba sch-du-dung, sch-du-dung

Och du och jag, vi ba kom, sätt på jackan, vi går ut och går

Och mina ögon som tåras när vi skidar på längden

Men kören i hjärtat vill alltid fram till refrängen

Och jag vet det är i mig att resa härifrån

Fast jag vill ha det här.

Jag sökte alltid det här.

Hindren vi bygger för oss själva, min vän

All tid vi spenderar på beslut, min vän

Men jag längtar till saker som inte hänt än

Så jag åker mot dig, stad, igen, och igen.