Hem igen

Min skoltid var ett krig om allt och ingenting.
Och jag ville bara bort, bort ifrån allting.
Och nu är det bara tyst och jag vill bara hem igen.

Jag har aldrig velat vara, vara där jag är.
Alla andra platser verkar bättre än här.
Och nu är det bara tyst och jag vill bara hem igen.

Jag har alltid trott att livet skulle vara något mer.

Att det skulle finnas något annat mer än det vi ser.
Och nu är det bara tyst och jag vill bara hem igen.

Jag har aldrig suttit still och ändå kommer jag ingenstans.

Jag var aldrig rädd för döden. Nu är det livet som skrämmer mig mest.
Och nu är det bara tyst och jag vill bara hem igen.

Och jag har vridit och vänt och undrat och känt.
Kanske är det just det.
Älskat och lekt och ibland varit feg.

Kanske är det just det, kanske är det just det.