Bemötande av transpersoner inom vården

Jag har varit inlagd på sjukhus nu i snart en månad och många gånger har min transsexualism varit i fokus på ett eller annat sätt. Jag har stött på en rätt stor okunskap kring hbtq-relaterade saker bland personalen och det är frustrerande och jobbigt. Jag är inlagd på sjukhus, jag behöver vård och hjälp med något helt annat men istället får jag ofta förklara och berätta om min transsexualism. Jag får kämpa för att få bli bemött med respekt och för min rätt att få vara den jag är. Det är så himla synd att det är så här, så här ska det inte behöva få vara. Jag ska fan inte behöva undervisa vårdpersonalen, det är inte därför jag är här, men tyvärr blir det så att en hel del av den lilla energin jag har kvar går åt till detta istället för det jag faktiskt är inlagd på sjukhus för. Det suger så jävla hårt!

Här nedan har jag plockat lite information från RFSL:s hemsida som handlar om bemötande av hbtq-personer inom vården. Jag har valt ut delar som handlar mest om transpersoner här. Gå in här om du vill läsa mer.

Transinklusivt bemötande:

Hur kropp, könsidentitet och könsuttryck hänger ihop är ofta avgörande för hur man blir bemött. Bra bemötande handlar inte om tillåtelse utan om respekt. Respekt bygger på insikt om att det inte är man själv som avgör andras identitet och att man måste vara lyhörd.

I mötet med vården känner sig transpersoner ofta ifrågasatta i sitt könsuttryck eller sin könsidentitet, på grund av vårdpersonals okunskap och ovilja att se personers identitet bortom kroppens könsmarkörer.

Att komma ut som transperson handlar inte bara om att berätta för omgivningen vem man är. Ofta räcker det inte med att själv säga att man är tjej eller kille utan man måste också bete sig på ett sätt som verkar trovärdigt i andras ögon, det vill säga agera som en »riktig« kille eller tjej förväntas göra. Transpersoner berättar ofta om hur de i kontakten med omgivningen ständigt måste bevisa att de är den de säger att de är. En transkille som beter sig på ett alltför feminint sätt riskerar till exempel att inte tas på allvar.

Om en går in i ett möte med inställningen att personen framför mig kan vara transidentifierad så behöver en inte bli så förvånad om det visar sig att personen kommer ut som trans. Om du signalerar att du är öppen för dessa möjligheter är det också mer troligt att personer väljer att avslöja det för dig, och det är större chans att de efteråt kommer att tycka att ert möte har varit lyckat.

För att visa att en är öppen för personer oavsett könsidentitet och könsuttryck kan en till exempel skriva att ”Vi välkomnar alla: tjejer, killar, transpersoner och andra.” Ett annat sätt är att ha information om transpersoner liggande i väntrummet och ha bilder på androgyna personer eller transpersoner på väggarna.

Viktigt för ett lyckat bemötande:·     

• Respektera människors egen könsidentitet/könsuttryck och använd det namn och pronomen som personen själv önskar. Tänk på att använda rätt namn och pronomen även i journalanteckningar, då patienten kan begära ut dessa i efterhand. Fråga gärna vilket pronomen som personer känner sig hemma med att använda.
• Undvik att köna personer (dvs. tilldela dem en könsidentitet) innan de själva har berättat vilket kön de känner sig som för dig (exempelvis undvik ”du som är man”, ”umgås du med andra tjejer?” eller liknande frågor).

• Om du är osäker på någons könsidentitet, fråga till exempel »Jag ser på pappret att du rent juridiskt är tjej. Är det så du definierar dig?

• Se till att det finns könsneutrala toaletter och att inte könsindela andra områden i onödan.

•  Tänk över syftet med frågor om kön i undersökningar och på blanketter. Låt människor själva få välja grupptillhörighet när det förekommer.

• Vid kroppsundersökningar är det viktigt att komma ihåg att vissa transpersoner har ett problematiskt förhållande till sin kropp, även om inte alla har det, och det kan vara extra viktigt att gå varligt fram och berätta vad det är som kommer att hända.

Undvik att problematisera i onödan

Hbt-personer (särskilt transpersoner) är vana vid att ens identitet eller det sätt som en lever ses som ett problem och problematiseras av vårdgivare i onödan. Som vårdgivare är

det viktigt att tänka efter innan en börjar ställa frågor i denna riktning. Undersök varför en

person har uppsökt vård och vad personen vill ha hjälp med, om personen inte själv tar

upp sin livssituation eller identitet som ett problem så är det förmodligen inte det som

personen behöver ha hjälp med.

Inhämta nödvändig information

Att en person inte lever på ett sätt som de flesta, eller bär på en ovanlig infektion,

innebär inte att det är fritt fram att ställa alla nyfikna frågor som en har. Är frågorna

relevanta för att vården ska bli adekvat kan frågor förstås vara nödvändiga, 

det är enhårfin gräns här emellan. Det är aldrig patientens skyldighet att undervisa sin

vårdgivare vad det innebär att vara exempelvis transsexuell, hivpositiv eller

polyamorös,utan vårdgivaren bör själv ta reda på den information som behövs för att ge

patienten bra vård.

The Trangender Pride Flag

The classic Pride Flag