Lifvet

Pride!

Jag sitter i skolan och försöker få något vettigt gjort men jag får inget vettigt gjort (som vanligt). Att jag är så sjukt medveten om att jag inte gör något trots att jag borde göra något gör det inte direkt bättre. Ångesten  ökar ytterligare, fan. Allt som man borde, vill och måste göra. Alla dessa måsten, varför måste man göra en massa saker? Fan kom igen nu.

Jag har inte bloggat på ett tag, har inte haft tid, lust eller ork. Har spenderat mycket tid hos fina vänner, nästan för mycket tid. Det var nästan så att jag flyttade in mer eller mindre, men det var chill, dom är snälla.

Snart har en kompis fest och jag är inte bjuden. Jahapp.

Det finns i princip ingen poäng eller logik i detta inlägg, det är snarare ett inlägg jag skriver för att visa att bloggen inte alls är död (då är uppenbarligen inte jag död heller) utan lever i allra högsta grad. Det var det jag ville säga.

Förresten, skolan funkar bra,  mitt projektarbete så här i trean på gymnasiet är att få skolan hbt-certifierad via RFSL. Det behövs verkligen, jag kommer att kriga och kämpa som fan för det!

Katten lever också, basåatt ni vet. Han hälsar!